En vecka efter operation 💖

Och jag fullkomlig känner hur kroppen reparerar sig. Jag har sovit som en tok, denna vecka, tar igen all sömn jag inte haft tillgång till under våren. Nu på morgonen vaknade jag utvilad, avgiftad från mediciner, smärtfri och stel. Stel, antagligen på grund av att jag inte rört min kropp ens en centimeter under natten utan bara varit djupt insjunken i ett tillstånd av maximal återhämtning, reparation, tacksamhet och glädje. 

Första dagen hemma gick jag en promenad på 2,5 km. 500 meter av sträckan var för lång och det gick sakta. Det är trots allt det längsta jag har gått på månader, med marginal, drygt 50 meter har jag kunnat gå under våren och då med kryckor. 

Fascinerande, hur ett kirurgiskt ingrepp kan vända världen till skratt igen. Fast nej, skratten har funnits vid min sida alla dessa månader, precis invid hoppet och framtidstron. Jag kommer att glömma den hemska smärtan jag har haft, jag tror faktiskt att jag redan är på väg att göra det, jag kommer att glömma hur ryggraden vek sig åt fel håll och jag kommer att glömma hur hur min ländrygg rätades ut i ett desperat försök av min kropp att underlätta livet. Smärtan har konstant legat på en skala mellan 6-9 av 10 möjliga. Det var en nia när kirurgen gjorde sin obligatoriska undersökning och jag svimmade. Det var en  sexa strax efter en akupunkturbehandling. Fascinerande

Jag kommer fortsätta vara sjukskriven under sommaren då det blev en lite större operation än väntat och jag har direktiv kring vad jag inte bör göra under läkningsprocessen för att läka optimalt. Tider för Yogamassage läggs ut på bokadirekt för hösten under slutet på juli. Precis som alltid kan du anmäla ditt intresse för Yogamassage via mail och sms så återkopplar jag med information om hur du gör för att skriva upp dig i kösystem för behandling under hösten. 

Precis som alltid är jag vid frågor kontaktbar på mail miahsyoga@outlook.com

Du kan även följa mig på facebook/Miahs Yoga samt instagram miahsyoga för uppdateringar, men i stora drag kommer jag lägga bort min skärm och titta inåt. Det är ett unikt tillfälle för mig att använda den här fantastiska sommaren till återhämtning, kärlek, skratt och helande miljöer. 

Håll utkik under juli efter nya uppdateringar på sociala medier och på hemsidan.

All kärlek, all värme och mycket sol 💖

/Miah 

Helgen är över och måndagen tar vid

För min del betyder det att jag lämnar Amsterdam med all dess magi och skönhet bakom mig för att återta vardagen, som även den sprudlar av vackra inslag och gröna löv. 

Vi sitter just nu på flygplanet och i mina hörlurar spelas Sallys Dance av Parov Stelar. Det är någon form av jazzmusik blandat med balkanrock som får mitt hjärta att dansa och mina käkar att i takt med musikens svängande tugga på mitt tuggummi på ett sätt som antagligen ser roligt ut för den som kanske betraktar. 

Jag har haft en helt galet magisk helg tillsammans med min fru. Några gånger varje år försöker vi göra en kortare resa tillsammans, bara hon och jag. Destinationen blir vad vi enas om, eller, oftast är det jag som föreslår och Jenny som planerar (olika personligheter, olika styrkor, hennes är ofta att slutföra det jag påbörjar) och årets första resa blev Amsterdam. 

När jag föreslog Amsterdam för Jenny i slutet på förra året så tittade hon skeptiskt på mig och undrade vad vi skulle göra där, hon sade det inte uttryckligen med ord, men någonstans på vägen behöver hon inte verbalisera allting, hennes blick är tydlig nog. Dock satte hon sig ner och började se över alternativ. Planeringen var någorlunda spikad veckan innan jag skadade mig rygg. 

Runt mitten på april, innan blockaden och när jag fortfarande inte kunde räta ut min rygg utan att tårarna rann bad jag henne ha is i magen om resan. Hon nickade och vi lät planeringen kvarstå. Sannolikheten att vi skulle åka blev mindre och mindre ju närmare resans avresedatum närmade sig, men hon nämnde ingenting om avbokning, däremot bokade hon transfer till och från flyget för att i den mån det gick undvika att jag skulle gå. 

Hon tog reda på hur en ska flyga med tunga mediciner samt vad göra av kryckkäppar, sånt som en inte behöver ha koll på om det verkligen inte behövs. Med andra ord, hon tog reda på (utan att jag visste om det) hur resan skulle kunna genomföras trots min funktionsnedsättning. 

Efter blockaden kan jag räta upp ryggen, men fortfarande klarar jag inte gå mer än 20 meter utan att det drar till av smärta i benet. Samma vecka som vi skulle åka kom nog det finaste smset jag har fått,

 ”Älskling, vill du cykla tandemcykel med mig i Amsterdam? 

och resan blev av. 😍

Jag kan ju inte påstå att jag inte varit faktiskt nästan skräckslagen för hur det skulle kännas i ryggen och benet vid avresa och landning, men det har gått hur bra som helst! 😍

Av alla diskbråck jag har, är det inte ryggen i sig som är problemet. Det är nerven som ligger i kläm mellan L5-S1 och som går igenom vänster ben som är mest påtagligt skadad och smärtsam.

På torsdag läggs jag in för operation, det känns tryggt. Mina batterier är fulladdade och jag är redo. Innan vi åkte var jag trött, mentalt och kroppsligt trött på värk och smärta men staden, Amsterdam, har onekligen levererat. Min hud är solsvedd, glädjen nära och energin tillbaka. 😍

Jag vågar nog även påstå att jag är nykär. 

​​​

Amsterdam

Den här helgen har jag längtat efter så mycket, och nu är vi mitt i den. Klockan är halv sex på morgonen, jag har redan varit vaken ett par timmar, druckit halvblaskigt pulverkaffe på hotellrummet och lyssnat till hur stadens puls gått från vila till lättare promenad. 

Vi, jag och J, har de sista åren bott på och besökt ganska många hotell när vi valt att lämna vardagen för att bara vara tillsammans och det här är utan tvekan det bästa. Det är ett lite rum, sletet på rätt ställen och inte inbjudande till annat än sömn och en dusch. Nja, kanske inte ens en dusch då badrummet rymmer mindre än en människa åt gången. Jag trivs! Njuter på så sätt att om njutning mättes av att huden lystes upp från insidan på grund av smålampor, skulle jag stråla. 

Jag bad J för ett par månader sedan att ha is i magen om resan skulle bli av eller inte på grund av min rygg och den väntande operationen. Kanske hade det varit bättre att avboka allt och göra om vid annat tillfälle, men nej, vi bestämde att avvakta avbokning. Tack och lov för det. 

När en råkar ut för något oförberett, som en kroppslig skada eller ett problem i sinnet så finns det en sak att ha i åtanke. Livet, är det som händer just nu. Vi kan välja att sluta leva, eller fortsätta leva med en viss anpassning kring det vi gör. En sak att ha med i tanken är vem är det som väljer hur du ska leva ditt liv? Är det du, eller är det någon annan? Vi har bara ett liv och än mer centerat, vi har bara ett nu och det nuet är det enda liv vi har. 

Jag kan fortfarande inte gå, promenera eller stå i köer, men jag kan cykla, sitta, skratta och äta gott. J hyrde en tandemcykel och kollade i förväg upp vilka vegan rawfoodställen som finns. Allt planerande hon gjort är helt perfekt. 

Om några dagar läggs jag in på Sahlgrenska för att göra min efterlängtade ryggoperation och vad kan vara en bättre förberedelser än det här? 😍

Nu ska jag fixa ytterligare en kopp, med blaskigt pulverkaffe. En kopp till att njuta av. Antagligen är det redan runt 20 grader ute, antagligen kommer jag bli solsvedd idag och antagligen kommer jag om några timmar lukta solsvett och glädje. #livet

Kärlek och ljus/

Miah 

Långsamheten

För barn och unga i Mölndal så startar vissa skolor upp idag. För andra startar det upp nästa vecka. För de som har haft ledigt betyder det att rutiner startar upp igen och att vardagen med all sin strukturerade skönhet kliver in i det långsamma tänk ledighet under sommaren ger. Min ledighet har fullt ut varit förlagd med människor jag älskar och nästa vecka återgår jag till tid där väckarklockan behöver ställas och frukost behöver intas på mindre än 2 timmar. Så, med andra ord behöver jag runda av min långsamhet den här veckan. 

Vad är det specifikt jag har gjort som tar tid jag inte brukar ha? Den frågan ställde jag mig själv ett tag sedan- och vet ni- svaret är faktiskt enkelt. Allt jag har gjort är samma saker som jag alltid gör. Skillnaden är att jag har lagt mer tid på varje enskilt ting. Vi har ätit bröd till frukost, som alltid. Vi har ätit nybakt bröd till frukost och arbetat oss igenom en egen deg tillsammans. Vi har ätit lunch tillsammans, skillnaden ligger i att vi inte ätit halvfabrikat. Vi har bokat och haft tvättstuga- skillnaden ligger att vi har gjort det tillsammans och att mitt yngsta barn nu vet hur en tvättmaskin startas och hur centrifugen fungerar. Precis samma saker med skillnaden att vi har gjort en sak åt gången, och hela tiden tillsammans.

Det bästa är nog att vi även har haft tråkigt ihop. Orden ”inget att göra” och den eftertänksamma tystnaden som kommer efter meningen. Vi har skrattat och hamnat i meningsskiljaktigheter. Vi har samtalat om politik och patriarkat. Veganism och köttindustri. Östersjöns döda vatten, sältan på Västkusten och även matematiska kalkyleringar på det sociala livet. Allt, för vi har haft tid- jag och mina barn. Tid. Tid, som alltid verkar så självklart men som ena stunden ter sig hur långsam som helst och i den andra förstår vi inte var den tog vägen. Åh som jag älskar att göra saker innerligt och från hjärtat. Jag har laddat mina batterier den här sommaren, min förhoppning att du har gjort det samma är stor.

Men eftersom jag fortfarande är ledig så ska jag fixa mig ytterligare en kopp kaffe och dricka den utomhus och läsa igenom min barnyoga, en gång till. Efter det så ska vi leta efter snorlax, en rare figur som tydligen ska gömma sig vid Liseberg? Sen blir det något annat. Just idag vet jag inte mer, och det känns väldigt bra. 

thumbnail_IMG_3927