Vi närmar oss slutet på november och här i Göteborg har kylan slagit till på riktigt. Den kom inte bara för ett par timmar (det är trots allt Göteborg vi pratar om och Västkusten är inte direkt känd för sina trollbindande vintrar), utan har varit kvar ett tag. Om du tar dig ut i skogen nu så kan du antagligen höra det där magiska sprakandet under dina skor, när kängor möter kall snö. Åh, det är så vackert. Enligt prognosen kommer dessvärre även denna vädersväng att lämna oss och till helgen (?) blir det varmare.

Allt i livet förändras, det är det enda säkra och det är just det jag vill skriva om idag.

För ett antal år sedan var jag på Island. Den guide vi hade berättade med sprudlande passion hur klimatet på ön är och vad det gör med allt, människor, djur, hus och landskap. Han var så lycklig i sin utstrålning att när jag drar fram minnet inser jag att min känsla blir lika tydlig som berättelsen. Guiden beskrev vilket arbete det är att ta hand om just husen. Ett hus på fastlandet som inte får underhåll står sig en viss tid innan de mjukt börjar skifta skepnad, brytas ner av väder och vind för att till slut helt tyna bort. Processen tar många, många år men inte på Island, där kräver husen underhåll flera gånger årligen. Jordens krafter är starka och det tar upp till endast 20 år för ett hus att helt enkelt, konverteras tillbaka till sina byggstenar.

Så vackert.

Känslan i dig nu, den förändras. Längden på ditt hår, förändras. Dina textilier förändras. Relationer förändras. Klimatet förändras. Dina värderingar förändras. Det finns ingenting i oss och runt oss som inte just förändras. Men, ingenting försvinner heller. Allting består, men skepnaden, maskeringen, det faktiska fysiska konverteras till något annat.

Längden på ditt hår, låt oss säga att du har långt hår. Du klipper dig till en kort frisyr. Ditt avklippta hår försvinner inte. Kanske kastar du det i soporna. Där stannar det. Kanske skickas soporna till en sopstation där soporna eldas upp? Ditt hår är fortfarande kvar, men har förändrats till aska och andra material. Ditt hår finns kvar, fast inte som just, ditt hår. Allting förändras.

En känsla förändras. Jag pratar ofta om just emotionernas förändringar i samtal med personer och klienter. En känsla är aldrig bestående, faktiskt är grundemotionen som längst endast 90 sekunder, resten av tiden ”matar” vi känslan med tankar, minnesbilder, kanske med hjälp av prylar och ting?

”Time isn’t precious at all, because it is an illusion. What you perceive as precious is not time but the one point that is out of time: the Now. That is precious indeed. The more you are focused on time—past and future—the more you miss the Now, the most precious thing there is.”

”Let go of excessive thinking and see how everything changes. Your relationships change because you don’t demand that the other person should do something for you to enhance your sense of self. You don’t compare yourself to others or try to be more than someone else to strengthen your sense of identity.” /Eckhart Tolle

Allt förändras.

Välkommen onsdag ❤️

Miah

Måndag- lite nytt och viss förändring ❤️

Klockan är 06 på morgonen och jag har varit vaken ett par timmar redan. Stilla har jag lyssnar på hur nattens lugn har börjat bytas mot måndagens förvirrade vakentillstånd hos biltrafikanter. Vi bor så centralt att vi utan problem har gångavstånd till och mot det mesta.

För många år sedan åkte jag förbi här, där vi bor och tänkte att just här, här vill jag bo en dag. Inte i smeten, men precis vid utkanten och lagom nära till det mesta. Mer av tur än av samlade poäng på boplats blev den här lägenheten vår, och jag tänker att vi stannar kvar här ett tag.

Att stanna kvar. Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapat det, så är det. Vad behöver vi göra för att förändra en situation?

Som en början krävs det av oss att vi ser över situationen, en överblick med fokus på vad det är som inte befinner sig i harmoni. Kanske behöver vi prata med någon för att få perspektiv? Kanske behöver vi sova på saken och se över situationen en annan dag? Det vi inte behöver göra, det vi inte ska göra är att blunda. Problem kan inte lösas med samma tankesätt som från början skapat det.

Från nästa vecka så bokas Ayurvediska behandlingar och regndropsmassage via min mail miahsyoga@outlook.com alternativt ett meddelande via hemsidan om önskemål så återkopplar jag med förslag på tider. Jag byter lokal från Haga i Göteborg till Mölndal, och mina tider är är precis som innan varierande flexibla.

Nytt från 1 oktober blir att jag även erbjuder MediYoga, privat terapeutisk session. Här går vi igenom i samtal var du är någonstans och hur yogan kan stötta dig till balans och kraft.

Hemsidan kommer uppdateras inom kort, och du når mig alltid via mail.

Mer information om det kommer inom kort.

Med värme

Miah

En vanlig onsdag 

Igår cyklade vi förbi rummet i Haga, mitt fina behandlingsrum, och tittade till det. Jag längtar så mycket att få börja jobba igen så det finns inte. 😍 Snart, snart snart så kommer ni mina fina kunder få ett sms där jag ställer frågan om tider. Håll koll här för att se när tiderna läggs ut igen. 😊

Efter cykelturen delade vi ut information om höstens kurser på Mediyogacenter. Läs mer om kurserna här, och avslutningsvis blev det veganpizza på Pizzagården på Krokslätts Torg. Eller tja, vi slutade inte där, när vi väl var hemma igen hämtades bara bilnyckeln för ett kvällsdopp i Sisjön. Med andra ord en ganska bra dag. 😊💕 

Och inte att glömma den klass jag kommer leda i Onsala på fredagar, avslappnande och jordande Yinyoga. Här ser du schemat för vilka klasser stabilisera.se erbjuder

Vissa dagar känns det lite som om sjukskrivningen aldrig går mot ett slut, andra dagar känns det helt okej att arbeta med babysteps. Om drygt en vecka så får jag med stor varsamhet börja lyfta saker igen (lätta saker, och lyfta på rätt sätt) Men det finaste är nog trots allt att kirurgen gjorde ett jobb som innebär att min rygg är bättre än jag kan minnas att den någonsin varit. Ganska magiskt faktiskt. 😍

Nu blir det torsdag. Med önskan om en vacker dag! ❤️

Miah 

Nu gäller det.

En dusch descutan avklarad och snart är det två som är gjorda. Mina planer för idag är att fixa den förberedande duschen, ha min onlinekurs och packa för inläggning. Tänk, att det är dags nu.

När jag reser mig upp, eller lägger mig ner så irriterar jag nerven och den gör sig mer än hörd. Som ett exempel, att lägga sig i sängen. Jag kan inte ligga på vänster sida då det smärtar, lägger jag mig på höger sida ”drar” det till och jag får andas mig igenom den starka, men snabba smärtan som uppkommer. Det tar ett par andetag för smärtan att stilla sig men står jag ut, så kan jag ligga kvar och somna. Behöver jag däremot vända mig om när jag sover reagerar min kropp instinktivt och jag blir klarvaken.

Innan blockanden var det nästintill omöjligt att somna och och under 10 veckor var sömnen jag fick endast sporadisk, då liggande på min yogamatta, i barnets position på köksgolvet. Jag tittar ner på golvet nu när jag skriver och jag förundras över hur den smärtan jag kände då känns precis lika avlägsen som när när jag tidigare har fött barn. Jag vet hur hemskt det var, men jag kan inte minnas hur hemskt det var. Jag kunde inte räta ut min rygg och inte räta ut mitt vänsterben. Fortfarande idag är det en känslig sak att räta ut benet, men det är bra mycket rakare än innan blockaden. Som parentes, jag har ett hejdundrande arbete med att få tillbaka min flexibilitet i hamstrings när det här är klart. Sho, vad korta de har blivit. 

Däremot minns jag med tydlighet hur det känns att gå, för fortfarande idag är gåendet en sak som inte riktigt fungerar. Det är en ruskig känsla i benet (inte ryggen) och mer än en gång har jag klivit snett och fallit då nerven trycker så olämpligt att jag inte har muskelkontakt vid och runt min knäskål. Jag har viss förlamning på utsidan av låset, utsidan av vaden och foten.

Men, idag läggs jag in och i morgon blir operationen. Jag känner mig lugn inför processen som kommer.

Min ryggskada är något som har hänt. Det är som det är. Det har låtit mig vara väldigt långsam och tvingat fram en ödmjuk medvetenhet kring det som händer, men … Det är inte mitt liv. Jag har bara behövt ta en paus. Förra gången det här hände (ja, det har hänt tidigare och det är just därför jag började med yoga) så var jag livrädd. Smärtan skrämde mig, operationen skrämde mig, och bara tanken på att det kunde hända igen fick mig att känna panik. Nervsmärta är något av det mest horribla som finns för det gör så vansinnigt ont. Tänk ett papercut, som är enormt och som aldrig slutar att kännas. Tänk det, men hundra gånger värre. Med all rätt var jag livrädd då, men nu. den här gången är jag inte rädd.
Det som händer, händer och det som är, är. Det blir som det blir oavsett om vi gillar det eller inte. 

(Yoga är självkännedom. Inte bara fysisk, utan även psykisk. Den du är på mattan, är den du är i livet överlag, och ja, yoga tränar upp din kropp på ett mjukt sätt. Du tränar dina inre magmuskler och har du gjort din yoga, så är du stark. Du blir stark både i sinnet och i köttet. Kan du hålla dina bandhas (maglås) 2h eller mer, så är du riktigt stark, även om dina magrutor inte framträder.)

Kirurgens prognos är att jag senast 4 veckor efter op kommer kunna jogga lätt. Så, lagom till sommaren verkligen lyser med sin närvaro ses vi ute i skogen där jag med ett leende antagligen kommer springa trail.

Vilka lopp finns det under hösten som ligger på 5 km? Ses vi där?

Värme och kärlek/ Miah 


 

Amsterdam

Den här helgen har jag längtat efter så mycket, och nu är vi mitt i den. Klockan är halv sex på morgonen, jag har redan varit vaken ett par timmar, druckit halvblaskigt pulverkaffe på hotellrummet och lyssnat till hur stadens puls gått från vila till lättare promenad. 

Vi, jag och J, har de sista åren bott på och besökt ganska många hotell när vi valt att lämna vardagen för att bara vara tillsammans och det här är utan tvekan det bästa. Det är ett lite rum, sletet på rätt ställen och inte inbjudande till annat än sömn och en dusch. Nja, kanske inte ens en dusch då badrummet rymmer mindre än en människa åt gången. Jag trivs! Njuter på så sätt att om njutning mättes av att huden lystes upp från insidan på grund av smålampor, skulle jag stråla. 

Jag bad J för ett par månader sedan att ha is i magen om resan skulle bli av eller inte på grund av min rygg och den väntande operationen. Kanske hade det varit bättre att avboka allt och göra om vid annat tillfälle, men nej, vi bestämde att avvakta avbokning. Tack och lov för det. 

När en råkar ut för något oförberett, som en kroppslig skada eller ett problem i sinnet så finns det en sak att ha i åtanke. Livet, är det som händer just nu. Vi kan välja att sluta leva, eller fortsätta leva med en viss anpassning kring det vi gör. En sak att ha med i tanken är vem är det som väljer hur du ska leva ditt liv? Är det du, eller är det någon annan? Vi har bara ett liv och än mer centerat, vi har bara ett nu och det nuet är det enda liv vi har. 

Jag kan fortfarande inte gå, promenera eller stå i köer, men jag kan cykla, sitta, skratta och äta gott. J hyrde en tandemcykel och kollade i förväg upp vilka vegan rawfoodställen som finns. Allt planerande hon gjort är helt perfekt. 

Om några dagar läggs jag in på Sahlgrenska för att göra min efterlängtade ryggoperation och vad kan vara en bättre förberedelser än det här? 😍

Nu ska jag fixa ytterligare en kopp, med blaskigt pulverkaffe. En kopp till att njuta av. Antagligen är det redan runt 20 grader ute, antagligen kommer jag bli solsvedd idag och antagligen kommer jag om några timmar lukta solsvett och glädje. #livet

Kärlek och ljus/

Miah 

Själens DNA

Sen jag var liten, faktiskt så långt tillbaka i livet som jag kan minnas så har chakrasystemet varit en självklarhet för mig. Kunskapen att vi är mer än det synliga kött och blod, vissheten om att världen är större än det som syns vid första ögonblicket.

Fredagen och lördagen tillbringades i Falkenberg för att gå igenom träff 4 under mediyogaterapeut- och lärarutbildningen. Det var en mäktig helg med långa meditationer och mycket fakta. Att åka till Sörby är lite som att åka på ett yogaretreat. Under den tid vi är där så är det inte mycket annat som existerar. I går var jag på ytterligare en föreläsning om chakarna för Göran Boll. Det gav mig tankeställare och väl hemma kändes det mer som om jag precis avverkat 8h i rusningstrafik än varit på en workshop. Allt som chakra. Allt om balans och obalans. Det är fantastiskt hur vi människor har, med olika religioner, i olika tidsåldrar och på olika kontinenter lyckats förklara precis samma sak, med olika ord under så lång tid.  Chakrasystemet, själens DNA. ❤️

Ny vecka! Nya utmaningar och framförallt, en ny vecka som jag har med mig min nya kunskap på. Eller, ny kunskap… Kanske mer kunskap som jag redan vetat, men som jag nu kan påvisa forskning på, berätta mer om hur andra religioner ser på situationer, kanske luta mig lite tillbaka och tänka *Jag visste det här, i magen”.

Mediyoga och yogamassage är en så perfekt kombination för att skapa balans. En yttre balans, för det synliga fysiska köttet och en inre balans, för att öppna upp och balansera på insidan. Med redskap från dessa två fantastiska kunskaper arbetar vi tillsammans för att du ska må bra.

Mina bokningsbara tider är för närvarande stängda men planeras öppnas igen under augusti månad. Önskar du ställa dig i kö för en tid så maila miahsyoga@outlook.com så återkommer jag till dig så snart jag har nya tider att erbjuda.

Chakrasystemet, själens DNA.  Finns det en vackrare mening?

Latten väntar.

Må din vecka vara full av kärlek.

Namaste

Miah


Lördagstankar innan soluppgången

Det är ju det här med att vakna på morgonen och vi alla är så olika i vad vi behöver och vad vi har lärt oss att göra. Jag är en väldigt morgonpigg människa, utan tvekan. Det finns en person jag träffat som kanske kommer upp i att vakna lika tidigt som jag gör, det är min syster. Vi har alltid gjort det, vaknat tidigt. När vi var små så fick vi muntliga förbud från att lämna sängen innan klockan sex på morgonen och när nuet var då kunde jag verkligen inte förstå varför. Jag var ju inte trött på morgonen, snarare tvärtom. Varför skulle jag då ligga kvar i en knölig säng och vänta in att vuxenvärlen skulle vakna? Då, helt ologiskt. Idag? Wah, jag förstår att vuxenvärlden inte ville ha två små barn vakna redan klockan 04 på morgonen. 🙈

Idag älskar jag att vakna riktigt tidigt, och det absolut bästa är att ingen annan vaknar med mig utan tiden direkt efter uppvaknandet är en magisk morgontid fylld med kreativitet och tankar. Bara för att jag vaknar tidigt betyder det inte att jag är upplagd för att socialisera med andra själar den fridfulla tiden innan soluppgången, snarare tvärtom. Det som lockar mest och som ger mig mest är ensamtiden och tystnaden, möjligheten att allena vara ett med tankarna och andetaget och låta stillheten metodiskt förankras i hjärtats rytm.

Idag är det lördagsmorgon och veckan går gått fort. Förra helgen var jag i Falkenberg på utbildning, under veckan åkte jag tillbaka dit för att njuta av spa. Mina undervisningar har varit individuell Mediyoga och jag har bara utfört ett par behandlingar yogamassage. Det har varit lite som en paus från min annars ganska uppstyrda tillvaro, men det har varit en fin paus. Återhämtning, tanketid och medveten närvaro. Precis sådant som behövs ibland för att sortera bland intryck och funderingar.

Känner du till begreppet Dharma? Dharma betyder kort och komprimerat livsuppgift. Bara att låta ordet livsuppgift landa på tungan kan kännas som en abstrakt och väldigt konstig sak att göra, för den typen av tung filosofi är inte vad vi använder oss av i vardagens tankar och funderingar. Men vad händer om du ställer den frågan till dig själv? Vad är egentligen din livsuppgift?

En livsuppgift är ingenting som från det att du föds och under hela livet håller en klar och tydlig enkelriktad väg, absolut inte. Det är föränderligt och precis som att du växer och förändras så förändras även ditt syfte i takt med att livet fortgår. Men bara för att, smaka på ordet. Vad betyder det för dig? Dharma.

Nu ska jag ladda om kaffebryggaren och leta efter ett nytt redigeringprogram för bilder som jag har hört ska vara bra. All kärlek och många lyckönskningar till er alla som idag skriver högskoleprovet!

Minns att rikta blicken och näsan upp och se världen. Skor är många gånger riktigt snygga, men trädtoppar och himmel är som snacks för själen. 💖🐁


Namaste

Miah

Vardagslyx

När jag slutade på Adisa så fick jag som avslutningspresent ett presentkort på Falkenberg Strandbad och det är här jag har tillbringat gårdagen och idag. En fantastisk upplevelse av vardagslyx i en miljö som känns lagom. Jag har inte varit här tidigare men kan absolut tänka mig att åka hit igen. Vi valde IVORY-paketet och avslutade med en timme sömn i deras stora eldrum. Jag tror nästan det var det bästa av allt. Runt en jättestor brasa finns sängar utplacerade i en halvcirkel. Det är dämpad belysning i rummet och värmen ligger på lite över 25 grader (enligt mitt snapchatfilter) Som bäddat för en powenap efter olika sparitualer.

Jag började gårdagen med att göra en MR röntgen av rygg och ländrygg. Det är sex veckor sedan jag gick in i mitt ryggskov och det är inte första gången jag gör just MR för att få en tydlig bild på vad det är som händer i kroppen. Att påstå att det är en behaglig upplevelse att ligga på en smal brits och åka in i ett litet trångt rör är att hålla sig till en sanning som inte är min. Jag tycker faktist att det är riktigt obehagligt. Det dunkande ljudet och det minimalistiska utrymmet har alla gånger tidigare fått mig att uppleva vågor av obehag och stänk av rädsla. Jag tänker på allt från vilken mekanisk problematik som kan uppstå till att jorden går under och jag blir fast i röret för evigt. Precis de tankarna kom även igår men med en stor skillnad… Det yogiska andetaget. 

När tankarna kom började jag andas långa djupa andetag. Jag förställde mig att andetaget var en våg som varmt flödade igenom mig och för varje andetag kunde jag uppleva lite mer och lite mer ro. Efter en stund uppgav röntgenpersonalen att de skulle köra ut mig ur röret, ge kontrast och sen skulle jag åka in igen. Det kändes helt okej. Jag fortsatte att blunda och andas.

När undersökningen var klar reste jag mig, bytte kläder från den supersnygga sjukhusskjortan till mina egna och lämnade. Förvåningen kom när D uppgav att jag legat i röret i över en timme. En timme? Min upplevelse var på sin höjd 15 minuter.

Tänk vad andetaget gör. Allt. Det gör verkligen allt. Vi är ingenting utan vårt andetag, vi styr och kontrollerar allt med just andetaget. Vår kropp, våra emotioner, vår sinnesstämning. Livet.

Snart lämnar vi Falkenberg för denna gång och åker hem tillbaka till Göteborg. Det har varit ett fint dygn. Fiskmåsar skränar utanför fönstret här på hotellet och det är dags att samla ihop alla utspridda prylar som ska med hem. 


Namaste

Miah

 

Ljud, mantra och vibrationer

Jag borde skriva ner allt när jag åker till Sörby så att jag behåller minnet kring alla de små detaljer som för mig är så avgörande för helheten i ett återberättande rent textmässigt, men jag gör det inte. Mest för att jag vill lämna med den emotionella upplevelsen så ren som möjligt och vilken upplevelse det har varit… bland annat en ljudmeditation med Theodor Lindgren. En magisk upplevelse på så många olika sätt. Theodor skapade ett musikaliskt flöde med en mängd olika instrument, några han skapat på egen hand (så magiskt) några etablerade och det absolut, enligt mig, bästa var att han använde sig av shamanska trummor! Få saker får mig så medveten om verkligheten som just trummandet och vibrationerna från det instrumentet. Spektakulärt.

Klockan är nu nästan morgon, trafiken utanför har inte vaknat och jag är inne på min andra latte. Tänkande, processande har jag öppnat det här blogginlägget men vet inte riktigt än hur jag ska formulera mina tankar. Den skummade havremjölken som är själva essensen i min latte låter tyst här vid min sida. En tyst vibration, ett ordlöst språk som berättar om en reaktion och en rörelse. Den smattrar lite i takt med att den sjunker ner i det för övrigt svarta kaffet. Varje cell, har sin egen frekvens. Varje atom har sin. Tillsammans bildar det ett ordlöst språk som hela tiden finns omkring oss och som hela tiden formas på nytt och skapar vårt nu. Sekund för sekund. Det viktiga är att fylla på rätt frekvenser för att skapa och uppnå balans och hälsa. Varje del av dig själv och din värld som du kan tänka på har en egen vibration, ett eget mätbart ljud. Till och med tiden har sin egen vibration, kärleken sin och dina tankar när du läser detta, sin. Även det hjälpmedel du väljer att färdas med idag har sin egen unika vibration. 

Jag ligger på huk på min ullmatta, med benen under min mage och skärmen framför mig. Jag stödjer mig på mina armbågar och i positionen avlastar jag min ländrygg helt och fullt. Jag känner hur mitt hjärta slår och jag hör klart och tydligt mitt andetag. Alla mina sinnen är delaktiga när jag skriver, men jag kan bara uppmärksamma vissa av dem åt gången. Lattesmaken på min tunga, kylan i näsborrarna vid mitt inandetag, ljudet i och kring mig, värmen mellan min kropp, ullmattan och den emotionella upplevelsen. Allt jag har nämt ovan är vad vi har pratat om, lärt oss kring och upplevt under helgen. Kunskapen om ljud och vibrationer.

Slarvigt lät jag mina anteckningar under helgen blandas med bilder och beskrivningar som för den som får tag på mitt anteckningsblock ser ut som bokstäver i bilder utan någon som helst form av struktur eller tanke. Korta meningar som för någon annan inte betyder annat än rörighet där jag har korta stödord för att minnas större sammanhang. Allt, allt runt oss, i oss, kring oss är vågor som skapar vibrationer och vibrationer som skapar ljud. Lågfrekventa ljud och högfrekventa. Ljud som bygger upp och ljud som bryter ner. Världen är ett stort musikaliskt stycke i form av vibrationer men för en enskilde endast det konkreta fysiska som just för stunden är vår fokuspunkt. Den mest läkande frekvensen för cellerna är 528 hz. Stanna upp en stund och lyssna. Hur påverkas du?

Det finns så mycket att berätta här, jag skulle kunna skriva en roman kring ämnet, misstänker jag. Det kommer mer kring det här vid andra tillfällen, garanterat.


Nu blir det morgon på riktigt. Det är måndag idag och helgen är slut. Av hela mitt hjärta önskar jag dig en vacker måndag.

Namaste

Att unna sig och att ge sig självet tid för välmående

Det här med att ge sig själv tid. Jag tänker att det är en jättesvår sak för oss folk att göra i vardagen. Den senaste tiden har jag träffat på många som skrivit om begreppet att unna sig olika saker och situationer. Saker i form av mat och situationer i form av aktiviteter för välmåendes skull. Att unna sig… Jag tror inte jag har gått på djupet av själva ordets innebörd någonsin. Kanske för att jag inte letat efter förklaringar till varför jag väljer att göra saker jag må bra av utan mer väljer vägen att känns det bra i magen, gör det. Känns det bra i själen, gör det. Riktigt bra är det om det kanske till och med känns lite skrämmande i magen för upplevelsen av att det är lite, läskigt, tänker jag är som själva brunsåsen till potatisen (Det där var faktiskt det godaste jag kom på just nu) eller saltet ovanpå den friterad bananen! Lite läskigt, eller mycket skrämmande på ett bra sätt är vad vi behöver för att växa i oss själva.

Jag hade en så fin dialog med en vän om att mentalt hoppa fallskärm och hur det gör så att både självkänslan och egenvärdet landar, grundar och stabiliserar sig. Att utmana för att bli tyngre. Att hoppa fallskärm för att stå kvar. Att i gemene mans mun unna sig att leva. Jag tror inte att jag tycker det är ett så skevt ord faktiskt. Däremot känns det förminskande att använda det för att beskriva vad den enskilde personen behöver göra i sitt liv för att må bra. Handlar det om skamkänsla att unna sig? Att det är något jantelagen inte tillåter? Är det ett socialt arv att inte uppvakta sig själv utan rikta fokus mot andra?  Handlar det om att unna sig är ett förskönande ord för, eller som jag skrev ovan, ett förminskande ord för små medel innefattande egenuppvaktning och livsuppehållande åtgärder?

Vd är våra liv utan blommor i kanterna av våra mentala rum? Vi behöver uppmuntran och belöningar oavsett vad det handlar om. Kanske räcker det med ett tack från en familjemedlem, en uppmuntran från ens chef i arbetsmiljön, en present eller att någon uppmärksammar och påvisar den egnas existens. Kanske ett leende vid rätt tillfälle, kanske står vi själva framför spegeln och säger ”shit vad bra jag är”.

För att återgå till hur jag startade den här texten, det här med att ge sig själv tid och varför så många av oss har svårt att att göra det i vardagen. Jag vet, som ett exempel, att jag behöver göra två yinövningar inom yogan för att min ryggrad ska kännas tillfreds. Två stycken enkla övningar, en bakåtböjning och en framåtböjning. När jag har utfört dem, sammanlagt tar det 10 minuter av min dag, så är jag mjuk från svanskotan till atlaskotan. Jag gör dem nästan aldrig. Varför? Därför att det är jobbigt och gör för en halv sekund ont innan spänningen släpper. (jag kan tillägga att nu när jag skrev detta så fick jag ett riktigt sug efter att kasta mig ner på golvet och göra övningarna) I vardagens sus prioriterar jag dem inte.

Vad är det som stoppar oss från att göra det vi behöver göra för att faktiskt må bra? Är det lättja? Rädsla för förändring? Upplevelse av att vi kanske..? Så många gånger jag får till mig av människor att ”jag borde göra” men i slutända gör vi det inte. Vad är det som hindrar oss? Skammen i att unna sig? Ordets bruk kontra just mat och matsituationer där just unna sig tycks ha tagit en större plats än inom andra områden?

Kanske handlar det om vanans makt och precis som jag har skrivit tidigare i annat inlägg, hur vi vänjer oss vid smärta av olika slag och hur vi blir hemmablinda och accepterande av objekt och subjekt med negativ innebörd. 

Oavsett, nu ska jag bege mig ut med hunden och njuta. Känslan av vår förgyller morgonluften och med det väcks en känsla av glädje i mig. Äntligen. Som jag har längtat ❤