Idag på Facebook fick jag upp ett minne. Ni vet när en lägger upp bilder och liknande så återkommer de på samma datum året/åren efter? Oavsett, imorse när jag loggade in så famns där en bild på mig och Boo, då 6 år gammal. 

Vi övar yoga tillsammans. Han har och har alltid haft en imponerande kroppskontroll. Han ser någon utföra en position, sen bara kan han den. Tidigare under dagen hade vi surfat på både avancerad capoeira och jättehäftiga yogaasanas. En av de asanas jag uppgav till Boo att jag önskade kunna var ett riktigt huvudstående. Det var början på leken. Han ville visa mig hur jag skulle göra. 

Vi rullade ut en yogamatta och turades om att försöka. Efter ett tag, många skratt och en ramlande förälder senare så valde vi att gå uppochner tillsammans för att få det på kort. 

Här någonstans bestämde jag mig att jag faktiskt vill jobba med just Familjeyoga. Leken, kreativiteten, skratten och kärleken. Det är ju det som är det vi minns i slutändan. Det är även just det som vi glömmer bort i vardagslivet. 

Det familjeyoga gör är att den länkar samman stor och liten. Mötet sker på en ömsesidig nivå av tid, respekt och kärlek. Leken blir en mötesplats och plötsligt finns en samverkan mellan två parter som inte barn är ett barn och en vuxen. 

Det är helt fantastiskt. 

Söndag 7 maj gör vi en engångs-familjeyoga kl 17:00. 

Mer information hittar du här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s