Precis 14 dagar efter mitt ryggskov startade så kom vänsterbenet tillbaka. Idag har jag fått jobba mycket med mig själv och mitt tålamod, liksom fått påminna både jaget och egot att ett skov är ett skov, något som kommer och något som kommer gå igen, men alla mina delar längtar ut efter att springa. Jag tittar ut genom köksfönstret nu och ser hur folk joggar omkring därute. Snart är det jag som är där igen. Snart.

Jag har nästan bott på mina yogamattor dessa veckor. Yogamattan är det första stället jag hamnar på när jag har vaknat, det är stället där jag mellanlandar på under dagen och det är det sista jag gör på kvällen. Allt för att ge min rygg och framförallt mitt vänsterben den kärlek som behövs i rehabsyfte. Det tog mig 10 dagar att återfå en lätt svank och precis 14 dagar att lyfta upp vänster ben när jag ligger på golvet. Det är lite skrämmande, hur fort det kan gå att förlora funktionen i en kroppsdel. Det är nästan mer skrämmande, hur svårt det är att hitta lugnet till en stabil rehabträning när en inte är redo att inte ha funktioner som i livet är självklara. Typ som att gå.

Galet svårt är det att träna långsamt, tycker jag. Att finna tillfredställelse i framsteg stora som myrsteg när siktet är inställt på marathon.

Här kan jag ju passa på att tillägga hur min erfarenhet och utbildning inom MediYoga är så värdefull. Jag jobbar mycket med mina elever gällande rätt sätt att andas, och vad är bättre än att själv ha erfarenheten av hur viktigt andetaget är? Inte bara som ett prat, utan för att faktiskt stödja kroppen till ett aktivt utförande.

Ah, hur menar jag nu? Långa djupa andetag. Andas in kraft, och andas ut för att slappna av. Andas in kraft för att utföra, andas ut och låt världen få utföras. Mer specifikt?

Om du går in i en position inom yoga som är svår, som sträcker på konstiga ställen och känns… jobbig. Andas då in för att komma in i din position, och andas ut för att stå bekvämt. Andas in längd i din ryggrad och andas ut för att slappna och för att behålla din längd utan att spänna mer av din kropp än nödvändigt.

Det är precis det som är den avgörande faktorn för hur du hanterar det svåra. Oavsett om det handlar om en klurig yogaposition eller en emotionell inre stress. Handlingen och syftet är det samma. Att ha kontakt med dig själv och din kropp när vårt monkeymind (våra tusentals höghastighetsvägar av tankar i sinnet) gör allt för att agera i fight flight or freeze- det gäller att kunna stå kvar, kunna stå ut, kunna slappna av när vårt inre kaosar.

Hur agerar du när du plötsligt och oväntat står inför nya, oönskade situationer? Hur gör du när du står inför en situation som du verkligen inte räknat med ska inträffa?

Mitt andetag, all träning jag har lagt på detta har de sista veckorna varit en stor gåva och jag är så tacksam för både kunskapen och erfarenheten. Om jag kommer ta med mig den här fantastiska påminnelsen om hur viktigt det är med andetaget? Oh ja.

Från nästa vecka är jag tillbaka som yogamassör. Jag har i skrivandes stund några lediga tider för vecka 11. Du är mer än välkommen. ❤

Namaste

Miah

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s